MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Martin Enckell

Bild: Martin Enckell
Namn:
Martin Enckell
Född:
8.1.1954
Bosatt:
Helsingfors
Yrke:
Utbilding:
"Resande, läsande och människor". Student 1974, litteraturstudier vid Helsingfors universitet. Många och långa resor till andra världsdelar, främst till Sydamerika och Asien.
Verk:
  • Böcker
  • Kristalltårar (poesi) i antologin Ny Lyrik. Schildts 1974. (ingen & den knottriga damen) (poesi). Wahlström & Widstrand 1978.
  • Sortie (poesi). Eget förlag, Kain 1979.
  • Pravda-Love (prosa, poesi). Schildts 1983.
  • Hibakusha Go Go (prosa). Schildts 1987.
  • Gud All-En (poesi). Kain 1989. Nominerad till Finlandiapriset.
  • Kali (poesi). Schildts 1993.
  • Där kärleken är en dunkel och förödande företeelse (poesi). Schildts 1996.
  • Övrig produktion
  • Översatt poesi och barnböcker främst från finska till svenska, men också från isländska till svenska.
  • Verkar parallellt med författaryrket som bildkonstnär.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Delvis kan jag skylla på både arv och miljö. Hela min uppväxt befann jag mig i en värld full av böcker och skrivande människor. Min far var journalist och både min farfar Olof och hans bror Rabbe Enckell var författare, min farmor Mona Leo var en mångsidig konstnärinna som också skrev. Det gav säkert de första kickarna. - Själv började jag rätt sent inse att jag var författare. Först efter att Pravda-Love kom ut upplevde jag att jag var författare, det var det jag definierades som.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Barn- och ungdomsböckerna är kanske de som präglat mest, dem läste man flera gånger eller fick dem upplästa för sig. Sebastian Lybecks böcker om Latte Igelkott hör till de orättvist bortglömda barnböckerna, de betydde väldigt mycket för mig. - Bland vuxenböckerna är det jättesvårt att peka ut någon speciell, man läser olika böcker under olika perioder. Som ung vuxen läste jag mest prosa, poesin kom senare. Det var allt från Herman Hesse, Albert Camus och Jean-Paul Sartre till Vilhelm Mobergs utvandrarböcker. De finlandssvenska modernisterna som jag var omgiven av i barndomen upptäckte jag först i ett senare skede. När man har lärt känna andra kulturer har det också varit viktigt att läsa sig in på dessa kulturer. Det finns bl.a. översättningar till finska av klassisk kinesisk och japansk lyrik, av Pertti respektive Kaj Nieminen, som hör till något av det bästa jag har läst.
För vem skriver du?
  • Jag skriver definitivt inte för en speciell grupp. Jag använder ofta ett du-tilltal, men den jag skriver till är en okänd. Delvis skriver jag utan att ha något eller någon i åtanke, saker vill formulera sig själva. Skrivandet ger stor tillfredsställelse när man finner nya saker, nya dimensioner, i det egna medvetandet. Att man överraskas. Det är bl.a. detta som behövs för att man ska orka fortsätta.
Hur arbetar du som författare?
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Svenska språket är det element jag simmar omkring i. Jag har gått i svensk skola, det är mitt modersmål, även om min mor är finsktalande, hemma i Varkaus. Svenskan bjuder på ett bra motstånd, till vardags opererar man i svenskan med mycket färre ord än i finskan. I finskan är det nästan farligt lätt att få tag på synonymer och ändelser. När man skriver på svenska gäller det ofta att hitta pregnansen i mellanorden, de s.k. små orden, och i ordningsföljden.
Vad vill du med ditt författarskap?
  • Jag vet inte om jag explicit vill något som går att definiera. Jag söker något slags kommunikation, även om den är enkelriktad. När jag skriver visualiserar jag min egen personliga bild av världen. Motiven kan nog delvis kategoriseras som ganska egoistiska.
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
  • Litteraturen är en del av den ryggrad som bär vidare ett visst arv, samtidigt som den presenterar nytt. Litteraturen fungerar samtidigt som en spegel och ett diskussionsforum, det här gäller givetvis även andra konstformer, inte minst teater. Om de olika kulturella inriktningarna inte fanns skulle finlandssvenskheten försvinna, vi skulle sakna de ramar vi identifierar oss inom.
Vad ger dig inspiration?
  • Inspirationen är viktig, men man får inte sätta alltför stor vikt vid inspiration som grundkälla. Inspirationen är inte nödvändigtvis alltings start, utan den får gärna komma i ett senare skede. Personligen tror jag mer på den inspiration man får när man blir stimulerad av det man håller på med. Då ger inspirationen ett lyft åt det hela. Även resor kan ge inspiration. Ibland blir jag också upprörd över något till den grad att jag måste få det till pappers. Det kan knappast kallas inspiration, men det är en kraft som tvingar en att skriva.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Något så konkret som att jag skulle vilja ha mera frid och ro, allenavaro, så att jag kunde koncentrera mig bättre. Vardagen med de tre barnen - tvillingarna är sju år, den yngsta ett och ett halvt - är ofta en veritabel cirkus. Skrivandet kräver tystnad och koncentration.
Vilket är ditt förhållande till husdjur?