MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Anders Larsson

Bild: Anders Larsson
Namn:
Anders Larsson
Född:
1.10.1952
Bosatt:
Helsingfors
Yrke:
Utbilding:
Statens scenskola i Göteborg
Verk:
  • Böcker
  • Fiskbilen och andra fabuletter (kortprosa). Schildts 1995.
  • Kalevala för lata (berättande dikt). Schildts 1999.
  • Dramatik
  • Flygsagan. 1982.
  • Santa Luzia (radio). 1982.
  • Undulatens död. 1983.
  • Boll faller ur skåp (radio). 1985.
  • Svarta stjärnor mot vit botten. 1985.
  • Ett märkligt försvinnande (radio). 1986.
  • Tjänstemans diktamen (radio). 1986.
  • Det nya landet (tv). 1987.
  • Frukost i det blå. 1987.
  • Skyfall. 1988.
  • De eviga banden (tv). 1989.
  • Mannen som gick av. 1989.
  • Madeleine i maj. 1989.
  • Den flygande ålänningen. 1990.
  • Musslan (tv). 1990.
  • En vacker dag (radio). 1991.
  • Glömskans katakomber. 1992.
  • Två män i ett tält. 1994.
  • Blyton Rock. 1996.
  • Dans för mogen ungdom. 1997.
  • Lyckan kommer sällan ensam. 1997.
  • Krusbärsträdgården. 2000.
  • Svensexa för Dick. 2003.
  • En liten man i norr. 2004.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Jag började med att skriva pjäser och sedan testade jag på prosa. Att skriva pjäser var inte så konstigt. Det låg nära till hands eftersom jag är skådespelare. Det var kanske ett större steg att börja skriva prosa. Jag har inte ägnat mig så mycket åt det heller. Från början var det roligt att skriva. Jag vet inte direkt om det är roligt längre, men det är intressant att bygga upp olika slags världar.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Heinrich Böll tyckte jag bra om i min ungdom. De ryska futuristerna gillar jag som grupp, till exempel Daniil Charms. Det rör sig om författare som behandlar något slags existentiella frågor.
För vem skriver du?
  • Antagligen för den sorts läsare som jag är själv. Man vill väl ge samma slags upplevelser som man själv har fått när det gäller litteratur. Om en bok eller pjäs är bra väcks en nyfikenhet, man får lust att närvara i något annat än i det man själv håller på med för stunden. Det är fråga om en specialkemi som gör en antingen tänd eller avtänd. Är det alltför uppenbart tröttnar man lätt, det skall finnas en liten hemlighet i det hela. Då har man lust att vistas i problematiken.
Hur arbetar du som författare?
  • När jag är inne i en sak jobbar jag varje dag. Jag håller på tills jag fått det gjort, vilket innebär att jag väl sitter av en del onödig tid. Under den tiden jag håller på och arbetar så håller jag på och arbetar. - Viloperioderna däremellan är inte så våldsamt långa. Då sysslar jag med andra saker. Jag försöker mota bort alla motiv och skäl när jag skriver. Största delen går åt till att stänga av alla överjag och egna förväntningar.
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Lätt är det väl inte. Jag använder orden så gott jag kan. Man har ju sina begränsningar. Ofta rör man ju sig i de trakter där man har det svårt. Jag tänker inte så mycket direkt på språket. Jag försöker beskriva det jag vill beskriva med de resurser jag har. Jag bor i Finland men har rikssvenska i ryggen. - En orsak till att jag skaffar mig en uppdiktad värld överhuvudtaget kan vara att jag är osäker på hur saker är. Jag kommer inte ihåg hur det var i Sverige och jag vet inte hur det fungerar här. Då måste jag hitta på det i stället och det gör jag när jag skriver.
Vad vill du med ditt författarskap?
  • Man söker förståelse och gemenskap med en tänkt mottagare, som man hoppas ska förstå en bättre än man själv gör. Man kanske söker brevvänner, vad vet jag. Det står någonstans att en tredjedel av alla barn har låtsaskompisar och att skriva ligger väl väldigt nära det här.
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
  • Jag tror nog att det finns något igenkännbart i allt jag skriver, ett tilltal. Ett slags vilsegående tror jag finns med rätt ofta, och att man genom detta vilsegående hittar någonstans eller vänjer sig vid det vilsna tillståndet.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
  • Litteraturen tar upp ganska stor plats. Finlandssvensk litteratur genomsyras av sökande efter bekräftelse och identitet.
Vad ger dig inspiration?
  • Det roar mig att lösa gåtor. Problemlösning inspirerar mig, men inte för avancerade saker. Rubiks kub klarar jag inte av. På den skulle jag använda såg och hammare och sedan klistra ihop den. Man blir galen när man inte mäktar med något, och fruktansvärt asocial om man är i grupp med andra.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Jag hoppas jag får något mer gjort och att det ska gå riktigt bra. Man vet inte när man har skrivit något för sista gången. Det är besläktat med döden på det sättet, och det finns ett visst obehag i att det är så. Den långsamma döden då man glömmer allt och inte håller ihop tanken är jätteobehaglig. - Det trevliga är att vara inne i något, upptagen av något. Då känner man en viss iver. Det gör man visserligen inte så ofta, den ivern tar sig sparsmakade uttryck. Motsatsen till förhoppningarna är rädslan, rädslan för att jag en dag har gått vilse som jag brukar, men glömt bort att jag gått vilse och bara står där i något hörn.
Vilket är ditt förhållande till husdjur?
  • Jag har inget husdjur men som ung hade jag en sköldpadda. För några år sedan hade jag en ständigt återkommande gästroll i "Rederiet" där jag fraktade djur mellan Finland och Sverige. Då fick jag bekanta mig med olika saker. Jag hade till exempel en orm kring örat och eftersom jag har ormskräck var det en stor utmaning. Djur måste man sköta om, de måste få mat och så där. Då kan man inte resa och vara fri.