MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Ann-Mari Lindberg

Bild: Ann-Mari Lindberg
Namn:
Ann-Mari Lindberg
Född:
20.5.1935
Bosatt:
Helsingfors
Yrke:
Författare
Utbilding:
Pol. kand. i socialt arbete
Verk:
  • Kraschen (roman). Söderströms 1996.
  • Chansen (roman). Söderströms 1998.
  • Revanschen (roman). Söderströms 2000.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Som barn var jag ensam och udda och därför började jag tidigt skriva dagbok. När jag blev äldre skickade jag in dikter till veckotidningen Allers och fick höra att jag var en begåvad flicka. Men jag gifte mig och blev bondmora och då fanns det inte tid att skriva. - Men när jag insjuknade i schizofreni som 41-åring var det med hjälp av skrivandet som jag bearbetade min sjukdom. För att tillfriskna tvingades jag hitta ord för smärtan. Jag hade varit strypt så länge. Det var ett djupt inre tvång att skriva den första boken "Kraschen" för att bli en självständig mänska. Egentligen hade jag tänkt skriva någonting helt annat, men de tre böcker som jag hittills skrivit måste ut först.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Den första boken jag läste var "Tjuren Ferdinand" och en sagobok som hette "Nu skall ni få höra". Jag läste också Sven Edvin Saljes romantiska och sentimentala landsbygdsskildringar. Senare upptäckte jag Märta Tikkanen, Birgitta Boucht och Göran Tunström. Tua Forsströms dikter tycker jag också mycket om. - Jag har haft komplex för att jag inte har studerat litteratur. Men man måste sluta jämföra sig med andra, vi är alla olika. Jag hann inte läsa under mitt äktenskap, förutom Allers veckotidning. Därför har jag väldiga luckor i läsandet, men jag har livserfarenhet i stället.
För vem skriver du?
  • För mig själv, för att veta var jag står. Jag skriver också för att dela med mig. Många har ringt eller tagit kontakt och velat att jag berättar om dem och då har jag lyft fram dem i mina böcker. Min första bok var tillägnad mina ödeskamrater, den andra de ensamma, den tredje mina medmänniskor.
Hur arbetar du som författare?
  • Jag har egentligen inte hittat någon rutin. Jag för dagboksanteckningar dagligen och har alltid penna och papper i väskan. Får jag panik skriver jag ner hur det känns. - Jag tycker om att beskriva min omgivning. Det händer att jag sitter på Ekbergs kafé och när servitrisen kommer med mattallriken upptäcker jag att jag inte är hemma. Jag prövar inte texten på någon utan för istället texten direkt till förlaget - där bråkar vi sedan.
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Språket är huset jag bor i. Min strävan är inte att förnya språket. Jag försöker variera mig och ha ett levande språk, skriva det som brukar kallas "en lyrisk prosa". Jag har även skrivit en del texter på finska som jag tycker är ett tydligare språk än svenskan.
Vad vill du med ditt författarskap?
  • Jag kan inte säga att jag vill bli berömd. Däremot kanske jag vill hjälpa andra att stå ut med livet. Delad glädje är dubbel glädje. Delad sorg gör det lättare att leva med sina förluster.
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
  • Jag har gått in för att skriva om det självupplevda. Jag skriver om människoöden och möten, om människor i nöd. Hur man hanterar kriser är kanske ett ämne jag återkommer till. I den novellsamling som jag håller på med berättar jag om udda människor som sökt sig till mig. Jag tycker att de tysta och tillbakadragna är intressanta.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
Vad ger dig inspiration?
  • Det gör möten med andra människor. Jag tycker om att iaktta människor, på restauranger, i Esplanadparken, och ibland kan jag ha ganska elaka ögon! Jag tycker om att skriva mitt i myllret.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Att hinna skriva och publicera några böcker till under min livstid.
Vilket är ditt förhållande till husdjur?
  • När jag var gift hade vi jakthundar och barnen hade marsvin. Jag har tänkt på att skaffa hund, men jag bor så trångt att det skulle vara ganska opraktiskt. Ett husdjur kan vara ens bästa vän. Problemet är att människor ofta överlever sitt husdjur och saknaden är stor efter att husdjuren gått bort.