MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Susanne Ringell

Bild: Susanne Ringell
Namn:
Susanne Ringell
Född:
28.5.1955
Bosatt:
Helsingfors
Yrke:
Utbilding:
Utbildad skådespelare vid Teaterhögskolan
Verk:
  • Böcker
  • Det förlovade barnet (noveller). Söderströms 1993.
  • Gall eller Våra osynliga väntrum (poesi). Söderströms 1994.
  • Vara sten (lyrisk kortprosa). Söderströms 1996.
  • Åtta kroppar (noveller). Söderströms 1998.
  • Av blygsel blev Adele fet (kortprosa). Söderströms 2000.
  • Katt begraven (kortroman). Söderströms 2003.
  • Dramatik
  • Edelweiss. 1989.
  • Vendettan (radio). 1990.
  • Pantlånekontoret. 1992.
  • Vestalen (radio). 1994.
  • Harriets hus (radio). 1999.
  • Jungfru Anna. 2000.
  • Sagan om den lilla drottningen (radio). 2001.
  • Eftermiddag. 2002.
  • Adele och andra. 2002.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Ända sedan min ungdom har jag hållit på med litteratur. Jag var med och gav ut några generationstidskrifter som ung, till exempel Fågel Fenix, och där träffade jag en massa gelikar. Jag började ändå med teater trots att jag delvis hade scenskräck, vilket inte är så praktiskt, så jag var tvungen att sluta med det. Efter det började jag skriva trots allt. Det var en stor hemkomst att komma tillbaka till litteraturen.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Det är massor. Om jag plockar ut några är det Hermann Hesses "Stäppvargen", Cora Sandels Albertetrilogi och Aksel Sandemoses "Varulven".
För vem skriver du?
  • Först för mig själv. Det är viktigt att man är intresserad av sin egen text. Sedan är det bara att hoppas att den blir så allmängiltig och bra att också andra blir intresserade. Jag tänker mig inte en viss läsekrets. Jag skriver för alla människor som tycker om att läsa. Vi bildar en sorts familj och jag skriver för den familjen.
Hur arbetar du som författare?
  • Förut jobbade jag i två pass per dag, nu jobbar jag bara i ett. Jag jobbar intensivt när jag jobbar, tre till fyra timmar i sträck, sedan tänker jag resten av tiden. Som författare är det inte så att man jobbar bara när man skriver. Man går omkring och grunnar på materialet som måste få mogna i det omedvetna.
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Det är mycket aktivt. Språket är förstås oerhört centralt i det man skriver. Jag är beredd att gå så långt som att säga att det är språket som föder berättelsen, inte bara tvärtom. Berättelsen tar avstamp i själva språket.
Vad vill du med ditt författarskap?
  • Jag vill försöka komma möjligast nära det jag strävar efter att undersöka. Författaren undersöker verkligheten och försöker komma åt något. Det kan vara sådant som att undersöka människans villkor, att försöka lyfta fram sådana existenser som inte är de mest lyckade eller självklara i tillvaron.
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
  • Det är vissa teman som utkristalliseras. Det här låter jättedystert, men det är sådant som ensamhet och mörker. Jag parar det med humor så långt det går för att få in det ljus som trots allt också finns. Mörker och ljus är teman jag återkommer till - och kanske tapperhet. Människan är ofta ganska tapper, hon försöker på olika sätt att leva ett människovärdigt liv trots att det kanske inte är så lätt.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
  • Den har en ganska stor betydelse. Min verklighet är förstås lite vinklad eftersom jag umgås med människor som är intresserade av kultur. All konst, all litteratur, har en djup identitetsskapande betydelse för en kultur. Det är svårt att tänka sig en finlandssvensk kultur utan dess kulturella yttringar. Kultur är heller inte bara finkultur. Det är också till exempel hantverk och båtbyggeri.
Vad ger dig inspiration?
  • Livet. Det finns ju bara livet. Ofta är det ganska små saker, vardagliga bagateller som man ser på gatan. Krockar - jag är mycket intresserad av krockar. När något skört krockar med något handlingskraftigt och drastiskt så sker något.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Att få fortsätta arbeta är min yrkesmässiga förhoppning. Jag upplever det som en nådegåva att kunna skriva. Inte vet man någonsin hur länge den förmågan hålls pulserande inom en. En dag har man kanske sagt allt eller drabbas av en oförmåga att formulera sig.
Vilket är ditt förhållande till husdjur?
  • Även om jag tycker om djur har jag ett inte helt enkelt förhållande till dem. Ta till exempel hundar i olika sammanhang. Dels tycker jag mycket om dem, dels är jag rädd för dem. - Jag är fascinerad av husdjur. På ett sätt är de mera opålitliga än vilda djur. En elefant i djungeln är en elefant, men man får vara lite varsam när man närmar sig en hund på gatan. Egentligen är husdjur en förlängning av sin ägare, och man vet ju inte alltid hurdan ägaren är.