MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Jutta Zilliacus

Bild: Jutta Zilliacus
Namn:
Jutta Zilliacus
Född:
25.7.1925
Bosatt:
I Helsingfors
Yrke:
Författare, kolumnist, f.d. riksdagsman
Utbilding:
Blev student år 1944, studerade därefter bl.a. latin och musik. Har jobbat som pianolärare, frilansjournalist på bl.a. Hufvudstadsbladet, Ilta-Sanomat, Åbo Underrättelser, Uusi Suomi och Me Naiset. Har därtill verkat som skådespelare på Svenska Teatern och Lilla Teatern. Inledde sin politiska karriär i Helsingfors stadsfullmäktige åren 1969-1984, fortsatte som riksdagsledamot åren 1975-1987. Numera författare på heltid.
Verk:
  • Rökringar. Söderströms 1970.
  • Innan du vet ordet av. Söderströms 1975.
  • En bit av det stora äpplet. Söderströms 1978.
  • Vägskäl. Söderströms 1986.
  • Vändpunkt. Söderströms 1987.
  • En annorlunda barndom. Söderströms 1989.
  • Gå över gränser. Söderströms 1991.
  • Balansgång. Söderströms 1994.
  • Underbart är kort. Söderströms 1997.
  • I väntan på buss nummer 16. Söderströms 2002.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Jag har alltid trivts med att skriva. Jag skrev vilt redan under skoltiden i tyska skolan, där vi skrev uppsatser på alla möjliga språk. Det är skrivandet som jag alltid gillat bäst. - Det var i och med journalistiken som jag började skriva, inte tilltrodde jag mig i början någon särskild författartalang. Det var faktiskt Johannes Salminen på Söderströms förlag som ringde mig och förklarade att tiden var mogen för mig att skriva en bok. Han gav mig en puff att börja skriva och har alltid varit väldigt uppmuntrande.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Jag är mycket dålig på att läsa skönlitteratur, orkar inte läsa andras kärlekshistorier. Det ska nog till Philip Roth eller någon liknande i så fall! Mest läser jag biografier och politisk litteratur. Och så de stora feministiska författarna; Simone de Beauvoir och Suzanne Brøgger med flera har varit inspirerande.
För vem skriver du?
  • Egentligen för mig själv, men som författare vill jag ju också bli publicerad. Jag har aldrig skrivit något för bordslådan. - Jag har alltid kastat mig in i samhällsdebatten utan skygglappar och utan att hålla mig till konventionerna för det som anses "lämpligt" att tala om. Därför har jag också fått finna mig i en hel del mothugg. - Ute på fältet märker man rätt snart hurudan publik man har, men det är egentligen svårt att debattera i böcker. Åsikter i bokform är svåra att replikera, man kan ju inte svara på alla recensioner.
Hur arbetar du som författare?
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Svenskan är mitt tredje språk. Det första är estniskan, eftersom jag föddes av estniska föräldrar, och finska lärde jag mig på gården som barn. Det var först i den svenskspråkiga barnträdgården som jag lärde mig svenska. Numera är svenskan mitt bästa språk, även om jag lika gärna kunde skriva på finska. - Det var slumpen och kärleken som bestämde att mitt vuxna liv skulle domineras av svenskan. I början av studietiden drog en väninna med mig till studentnationen Nylands Nation i Helsingfors. Där träffade jag Benedict. Och så blev jag finlandssvensk ...
Vad vill du med ditt författarskap?
  • Jag vill skildra min barndom och hur samhället förändrats. Sanningen som jag ser den ska komma fram, inte några politiskt korrekta åsikter. Det har jag fått mycket stryk för. - Ett långt liv med erfarenheter från många områden samt rik livserfarenhet är de källor som jag öst ur när jag skrivit mina böcker. Ett budskap kommer fram i min första bok, där jag skrivit ner barndomsminnen från det Estland jag upplevde då - det Estland, som fortfarande lydde under Sovjetunionen och som länge var ett tabubelagt samtals- och debattämne i Finland.
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
  • Vi är ett läsande folk, det är fantastiskt att finlandssvenskarna läser och köper så mycket litteratur. Jag tror att det kan bero på vår långa vinter. Ändå publiceras det alldeles för många böcker, mina inberäknade.
Vad ger dig inspiration?
  • Inspirationen bara kommer, jag tror att man måste vara född med den. Ibland tänker jag ut ett slags linje, och när jag skriver fylls den hela tiden på med nya tankar.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Nog fortsätter jag skriva, trots att jag varje gång tappar intresset för en färdig bok och tror att den blir den sista. På förlaget tjatar de också på mig att jag ska skriva mera. Kanske blir det något om skärgårdslivet.
Vilket är ditt förhållande till husdjur?