MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Zinaida Lindén

Bild: Zinaida Lindén
Namn:
Zinaida Lindén
Född:
29.12.1963
Bosatt:
Åbo sedan 1995
Yrke:
Författare
Utbilding:
Fil. mag. vid Leningrads universitet 1986 (svenska och svensk litteratur)
Verk:
  • Överstinnan och syntetisatorn (noveller). Söderströms 1996.
  • Scheherazades sanna historier (noveller) Söderströms 2000.
  • Nye Nordiske Landskaber (antologi). Nordiska ministerrådet 2003.
  • I väntan på en jordbävning (roman). Söderströms, 2004.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Författarskap som yrke fick jag först i Finland men jag har alltid skrivit. Dikter skrev jag dagligen i hela min ungdom. När jag flyttade till Finland var det två år då jag inte kunde skriva dikter överhuvudtaget. Att jag skriver prosa är en paradox för mig själv. Det var något som jag trodde att jag inte kunde. När jag på 1990-talet kom till Finland började jag med att skaffa mig relevanta finländska papper och avlade ett statligt translatorsprov. Men jag fick först inget jobb. Jag försökte få plats som auktoriserad translator på svenska-ryska. Jag försökte få städjobb, det gick inte heller. Det var många motgångar och jag var frustrerad. Med min utbildning och bakgrund var det väldigt svårt. - Sedan började jag fundera på om jag kanske skulle skriva texter. Jag sände in fyra berättelser till Söderströms, svaret var entusiastiskt, så jag skrev mera. Första boken kom till av en tillfällighet och jag blev på gott och ont överraskad över mottagandet. Jag trodde att jag (av allmänheten här) skulle uppfattas som bara något exotiskt som skriver något halvt biografiskt. Jag brukar säga att jag blev författare för att jag inte fick det där McDonalds-jobbet.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Jag har läst sedan femårsåldern, och för mig är litteraturen en gränslös ocean. Det har blivit mycket nordisk litteratur, en hel del japansk, latinamerikansk etc., på flere språk. Alexander Pusjkin är en favorit, och Michail Bulgakov samt Ilja Ilf och Jevgenij Petrof, som inte är så kända i väst. De har skrivit en bok som heter "Tolv stolar" och satiriska böcker om 1920- och 1930-talets Ryssland på ett väldigt speciellt språk. Charles Dickens har betytt mera för mig än Fjodor Dostojevskij. Vackra naturskildringar har jag svårt att koncentrera mig på. Jag vill ha ett särskilt tema såsom relationer eller kärlek.
För vem skriver du?
  • Jag skriver för en allmän läsare, jag tycker illa om uttrycket "för mig själv". Jag hoppas att några människor kan få ut något av mina texter. Jag beskriver ryska miljöer så att de ska vara anpassade för utländska läsare. Jag undviker associationer som kan vara obegripliga för en västerländsk läsare.
Hur arbetar du som författare?
  • Jag skriver på två språk. När jag beskriver ryska miljöer skriver jag först allt på ryska. Finländska miljöer beskriver jag på svenska. Det uppstår en del paradoxer på det här sättet. När en av mina noveller publicerades i en rysk tidskrift var det faktiskt originalet och inte min egen översättning som det påstods. - Ibland sitter jag på kafé och skriver ur huvudet, för att komma ut och se folk. Jag är väldigt fäst vid mitt hem och jobbar inte lika effektivt på författarcentrum. Hemma finns alla uppslagsböcker, lexikon och all skönlitteratur. Har man småbarn som jag kan man inte skriva från nio till fem. Nu försöker jag jobba varje dag med romanen som jag håller på med.
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Som författare är jag en ganska traditionell berättare. Jag experimenterar inte med språket, berättandet är viktigare än språket. I början när jag flyttade till Finland lät finlandssvenskan så ful i mina öron. Jag hade lärt mig rikssvenska under min studietid i Leningrad då jag läste nordiska språk och det är inte så lätt att ge upp det man en gång lärt sig. - Nu när jag går på teater njuter jag av finlandssvenskan. På teater och i högtidliga sammanhang tycker jag att språket är mycket vackert. Svenskan har för mig ingen förankring i någon speciell identitet. Jag är en rysk skandinavist.
Vad vill du med ditt författarskap?
  • På det personliga planet vill jag att det skall vara ett levebröd. Jag vill kunna försörja min familj. Att skriva är något jag njuter av och tycker om, vilket leder till att jag har något att ge, vilket i sin tur leder till att jag måste göra det. Det här utesluter inte att jag en dag förlorar förmågan. Romanen som jag håller på med just nu känns relevant. Det är otroligt viktigt att få dela den känslan av viktighet, att läsare delar miljöer och känslor med mig.
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
  • Ett slags utanförskap på olika sätt. Det kan handla om hur det är att vara främling i ett nytt land eller i en samhällsgrupp, ibland ofrivilligt. Ofta skildrar jag en existentiell kris där man kommer ut på andra sidan. - Jag skriver ofta om två människogrupper: matematiker (jag kommer från en naturvetenskaplig familj) och yrken som har att göra med utmaningar och faror, till exempel busschaufförer, brandmän och sjömän. Jag har en viss fascination för det övernaturliga och mina texter innehåller ibland surrealistiska element.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
  • En alldeles enorm betydelse, vilket är bra. Den finlandssvenska identiteten har mycket med språket som självändamål att göra. Här har man en stark poetisk tradition och man ser språk som ett experimentfält.
Vad ger dig inspiration?
  • Udda saker ger mig inspiration. Jag är fascinerad av människor, ofta av äldre människor. Jag är särskilt fascinerad av människor som har förmågan att lida. Jag tycker om att fantisera och fabulera om sådant. Människor med spännande levnadshistorier fascinerar mig.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Jag hoppas nå publik i mitt hemland, men också i Sverige, och bli översatt till finska. Tidigare var det även att få ett eget arbetsrum, men jag har gett upp den drömmen. Jag behöver mitt kaos hemma. Min son kommer heller inte hem till ett tomt hem. - Att jag skall få träffa intressanta människor är en annan förhoppning. Nu är min tillvaro rätt isolerad. Det är rätt ensligt att vara ny och främmande i Åbo. Jag hoppas få träffa andra i samma situation.
Vilket är ditt förhållande till husdjur?
  • Jag tycker mycket om katter men min pojke har astma och det är tillräckligt med två barn just nu. Vi hade två katter under min ungdom. Jag har svårt för udda djur, såsom reptiler som rymmer och upptäckts i någons toalett.