MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Yvonne Hoffman

Bild: Yvonne Hoffman
Namn:
Yvonne Hoffman
Född:
17.2.1941
Bosatt:
Vasa
Yrke:
Utbilding:
Fil.mag. i svensk litteratur och nordiska och romanska språk. Lektor i svenska vid det tvåspråkiga Vasa universitet 1970-1996.
Verk:
  • Johan 7 år. Schildts 1977.
  • Jag tycker inte om spindlar. Schildts 1979.
  • Härliga tomater. Schildts 1982.
  • Det knackar på dörren. Schildts 1985.
  • Fixarna. Editum 1986.
  • Den kluvna stenen. Schildts 1989.
  • Kniven och ringen. Schildts 1992.
  • Brevet i boken. Editum 1993.
  • De fyra portarna. Schildts 1995.
  • Ögonen och andra spökhistorier. Schildts 1997.
  • När man vänder på stenar. Schildts 1999.
  • Vem smyger i skolan? Lärum 1999.
  • Hastighetsmätaren. Schildts 2001.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Jag kunde inte låta bli. Jag har alltid skrivit, alltid. Jag utbildade mig till språklärare, som är ett heltidsjobb, men jag har skrivit vid sidan om. Efter min femte bok vågade jag också kalla mig författare.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Bland barnböckerna, som jag mycket gärna läser fortfarande, går jag gärna tillbaka till Erik Linklaters böcker. Intresset för blandningen av verklighet och fiktion har behållits under hela mitt liv. Fascinationen för att den vardag vi ser kanske inte är den enda som finns. Ursula Le Guin skriver vuxenfantasy och ungdomsböcker på ett klokt och vidsynt sätt, och Frans G. Bengtsson är en språkets mästare.
För vem skriver du?
  • Jag skriver nog helst för min målgrupp, 10-12-åringar och uppåt. Det är viktigt att skriva så att också vuxna har nöje av att läsa texterna. Jag tycker själv illa om naiva "klappa på huvudet"-texter.
Hur arbetar du som författare?
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
  • Mina historiska böcker har jag skrivit för att jag är fascinerad av historia. Man kan se att det som finns i dag har kanaler långt bakåt i tiden, och att det finns både likheter och olikheter? Fantasy-genren tycker jag om för att den ger spännande möjligheter att gå in i en värld som inte finns rakt framför oss.
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Jag tror att jag vänder mig till historiska böcker för att jag har svårt att skriva ett levande ungdomsspråk i dag: Ska det vara ett talspråk påverkat av finska eller rikssvenska? Jag avundas författare på finskt håll som skriver ett rakt, enkelt och rått språk. Det går tyvärr inte att översätta, det blir bara vulgärt. - Språket är på sätt och vis det enda jag kan, jag vet mina begränsningar. Jag kan varken sy fantastiska lapptäcken eller garnera tårtor, därför vill jag kunna vara hejdlös när det gäller språket. Språket borde vara något man använder obehindrat. Jag är oerhört fascinerad av det svenska språket och älskar texter med underliggande betydelser, texter i flera lager. Jag är över huvudtaget mycket språkintresserad. Var jag än befinner mig i världen får jag snart en lust att tränga in i språket och lära känna det.
Vad vill du med ditt författarskap?
  • I och med att jag skriver för ungdomar har jag tanken i bakhuvudet att jag ska få dem intresserade. Av vad? Jag vill få dem intresserade av det historiska, gärna vill jag också få dem att tänka vidare.
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
  • Litteraturen har mycket stor betydelse för vår självkänsla. Över huvudtaget är allt som speglar ens egna förhållanden och den egna miljön viktigt för självkännedomen. På så sätt får vi ett perspektiv till oss själva i fråga om tid, miljö, utveckling...
Vad ger dig inspiration?
  • Jag får lust att skriva i synnerhet av sådant jag läser, men också av sådant jag ser och hör, speciellt saker som jag märker att jag inte vetat sedan tidigare.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Naturligtvis vill jag bli en skickligare skribent. Man kan säga att författare och snickare jobbar lite på samma sätt. Dels måste man göra sitt verk stadigt, men det räcker inte. Man måste slipa och sandpappra det också, och man får inte vara rädd för starka färger, de behövs! Jag är lite rädd av mig, ofta skulle jag vilja låta det vara vid sandpapprandet ... Mera färger!
Vilket är ditt förhållande till husdjur?