MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Marianne Backlén

Bild: Marianne Backlén
Namn:
Marianne Backlén
Född:
29.2.1952
Bosatt:
I Helsingfors
Yrke:
Författare
Utbilding:
Studier i engelska, litteratur, sociologi och religionsvetenskap vid Helsingfors universitet
Verk:
  • Böcker
  • Syskonskaran i Ny Lyrik (lyrik).1974.
  • Minnet av Michael (roman). Schildt 1975.
  • Tyttö tanssii (ungdomsroman). WSOY 1978.
  • Den osynliga draken (roman). Schildt 1980.
  • Den sista sommaren (roman). Schildt 1982.
  • Östra centrum: ändstation (noveller). Schildt 1984.
  • Skuggan av Ninja (roman). Schildt 1987.
  • Hundarna i Kingston (roman). Schildt 1993.
  • Donovan från Jamaica (barnbok). Schildt 1994.
  • På andra sidan Finska viken (roman/ungdomsroman). Schildt 1997.
  • Karma (roman). Schildt 2001.
  • Bastionerna (roman). Schildt 2005.
  • Övrigt
  • Medverkat i antologierna Minun Helsinkini, 1989, Leva skrivande, 1998, Resa med Tove, 2002, Kissat kertovat, 2005

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • För att bli författare måste man definitivt tycka om två saker: att skriva och att läsa. Som ung skrev jag väldigt mycket och förde dagbok, fast blev i ett skede rädd för att bli beroende av dagboksskrivandet och slutade tvärt. Som tonåring hade jag dessutom brevvänner runt om i världen, bland annat en jämnårig flicka från Trinidad. Vi skrev långa och utförliga brev, inget kort "chattande". - Som mycket ung är det vanligt att skriva dikter och kortare berättelser. Att debutera kan kännas både underbart och smärtsamt för en ung skrivande person. Det var svårt att vara ung författare på 1970-talet, men inte vet jag om det är mycket lättare i dag. Att kalla sig författare kändes väldigt högtidligt, det var först på 1990-talet som jag accepterade denna titel, och även i dag har jag ett lite kluvet förhållande till författarrollen.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Det är intressant med författare som har bildat sin egen "skola": de engelska metafysiska och romantiska poeterna, de finlandssvenska modernisterna, de amerikanska beatpoeterna, den magiska realismen från Sydamerika. Under de senaste åren har jag läst brittiska författare med mångkulturell bakgrund: Monica Ali, Caryl Phillips, Hari Kunzru, Andrea Levy, Jackie Kay. - Jag både älskar och hatar amerikanska nutidsförfattare: Philip Roth, Joyce Carol Oates, Don DeLillo, Toni Morrison, Jonathan Franzen, Chuck Palahniuk ... - Jag försöker läsa det mesta av mina finlandssvenska författarkolleger och tycker om precis allt de skriver, från Siklax till Råberga och Ruti-skogen. Jag är helt oobjektiv när det gäller finlandssvensk litteratur! Däremot har jag svårt med vissa rikssvenska och finska kändisförfattare.
För vem skriver du?
Hur arbetar du som författare?
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Jag är helt tvåspråkig, mitt modersmål är svenska, men jag gick i finsk skola. Dessutom hörde jag min pappa tala ryska med sin far och tyska med sin mor och syster. Språk har alltid fascinerat mig, ett språk är inte bara ord, utan en hel kultur, känslor, gester, kollektiva minnen. Det är svårt att återge dialekter i en skönlitterär text, till exempel den östnyländska dialekten, så mycket går förlorat: uttalet, intonationen, till och med kroppsspråket. I skolan får mina barn lära sig standardengelska, men deras pappa talar jamaicadialekt, som är en underbar variant av engelska.
Vad vill du med ditt författarskap?
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
  • Somliga romanförfattare anser att de skriver nya varianter av en och samma roman, ett slags evighetsprojekt. För mig är Den osynliga draken en sådan roman, en berättelse som jag alltid återkommer till. Speciellt orienteraren alldeles i slutet har en symbolisk betydelse. I min nya roman, Bastionerna, finns samma orörliga skogslandskap som det gäller orientera sig i. En roman förblir ofta ofullbordad på något plan.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
Vad ger dig inspiration?
  • Inspiration är svårt att definiera, kanske det kunde ersättas med entusiasm. För mig är det drivkraften som får mig att fullborda ett skrivprojekt. Inspiration betyder inte att man svävar uppe på ett moln, eller att skrivarbetet går som en dans. I Bastionerna var det otäcka extremiströrelser och deras vidriga texter på webben som "inspirerade" mig att skriva vissa avsnitt. Naturen, speciellt havet, eller Keith Jarretts pianoimprovisationer, inspirerar mig också. Jag försöker helt enkelt ha en positiv inställning till livet.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
Vilket är ditt förhållande till husdjur?