MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Tom Paxal

Bild: Tom Paxal
Namn:
Tom Paxal
Född:
23.9.1947
Bosatt:
Borgå
Yrke:
Utbilding:
Idrotts- och ungdomsexamen från Solvalla, jobbat som idrottsinstruktör men är också utbildad matros. Jobbade 1977-79 som socioterapeut, har också arbetat som vårdare för utvecklingsstörda och som gymnasielärare. Numera författare på heltid.
Verk:
  • Böcker
  • Vännerna. Söderströms 1977.
  • Rödbergen. Söderströms 1981.
  • Rubinen från Komonjeck. Söderströms förlag 1989.
  • Gyllenkulan. Sahlgrens Förlag 1998.
  • Norrskensbarnen. Sahlgrens Förlag 1998.
  • Då vinden viner (barnbok på polska i samarbete med Anna Onichimowska). 2000.
  • Mellan dem (i samarbete med Anna Onichimowska). Publicerad på Författarnas andelslag 2000.
  • Goggel Moggel och hans vänner på öventyr i öknen. Sahlgrens Förlag 2002.
  • Pjäser
  • Cabaret Ekollon. Unga teatern 1977.
  • Livstycken. Unga teatern 1979.
  • Break. Unga teatern 1981
  • The Four Corner Circle. 1996.
  • En elefant i blåsten. Uppförd på polsk teater 1998.
  • En gåva från himlen. Pikku-Lillan, Klockriketeatern 1998.
  • Lösensumman. Borgå 2000.
  • Biblioteket i molnen. Sibbo, Borgå 2002.
  • Övrigt
  • Har även skrivit manus till ett trettiotal animationsfilmer, skrivit noveller, hörspel och skådespel, samt dramatiserat och regisserat filmer.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Det var ett inre tvång. Jag hatade litteratur så skrivandet blev mer ett slags terapeutisk självanalys. Jag ville veta lite mer om vem jag är och varför, så jag satte på handbromsen. Egentligen skulle jag bli sjökapten men jag är hemskt glad att jag började skriva. - Jag bodde ensam i en kåk i två år och skrev "blockböcker". Det var under den här tiden som jag läste och skrev litteratur för första gången. Naturligt nog blev min första bok en ungdomsbok, den blev något av en tillbakablick på ungdomstiden.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Alla klassikerförfattare, men det är klart att man i början inte fattade någonting [skrattar]. Jag började själv med att läsa Kafkas "Processen" och fattade ju ingenting... Med betydligt fler läseupplevelser i bagaget har jag nu ett par speciella favoriter i författarvärlden: Som tidigare sjöman gillar jag Jack Londons "Varg-Larssen" och Broch Wilhelm har också skrivit en hemskt viktig bok; "Sömngångarna", som behandlar hela Europas process under 1800- och 1900-talet. Den boken har betytt mycket för mig, den är också skriven på ett väldigt spännande sätt.
För vem skriver du?
  • På den frågan finns det egentligen två svar: Dels skriver jag för mig själv, men också för att någon ska läsa det jag skriver. Om man kallar sig författare är det klart att man vill att någon ska läsa ens böcker. Jag skriver speciellt gärna för barn. Det är visserligen svårt att skriva för barn men det är roligt! Det sitter väl i sedan den tiden då jag var lärare och ungdomsledare.
Hur arbetar du som författare?
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Det är kluvet. Jag kommer från en tvåspråkig miljö och har egentligen alltid haft problem med svenskan. Å andra sidan tycker jag om att "bråka" med svenskan, och hitta på nya ord. Det gillar ju förlagen inte alltid, bara ibland, men författarens uppgift är ju att få språket att gå framåt. Då måste det ju också bli nya ord. Som författare får man skriva hur fan man vill! Det är skönt.
Vad vill du med ditt författarskap?
  • Det jag vill är att författare ska avslöja saker och ting; maktmissbruk och svåra saker i samhället. Jag vill kunna skriva om sådant också, inte bara om underhållning. Därför gillar jag klassiker, som just Kafka. "Förtröstan" är ett nyckelord i mitt författarskap: Det är viktigt att ge förtröstan åt sina läsare. Man känner själv förtröstan när man känner igen sig i huvudpersonen i någon bok.
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
  • Litteraturen är oerhört viktig för vår identitet. Utan den skulle identiteten, hela finlandssvenskheten, falla ihop! Vi finlandssvenskar klarar oss inte enbart med att läsa sverigesvensk litteratur. De har inte Runeberg, de har inte samma bas som vi. Vi har gett dem mer att stå på. Språkligt sett har vi dessutom ett bättre språk än svenskarna. Vi har det "rätta" uttalet, vi talar som man gjorde i den gamla svenskan på 1200-talet.
Vad ger dig inspiration?
  • Teman finns överallt, det är så dramatiskt det här livet att det är "bara att ta". Jag har aldrig idétorka, däremot har jag maskinskrivningsskräck. Jag har skräck för att skriva ner något som ännu inte är färdigt ordnat i mina tankar och när det händer gör jag allt annat för att slippa skriva.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte har förhoppningar. Jag har stora förhoppningar om att kunna skriva så bra som möjligt. Jag vill tycka om det jag skriver och vill också att andra ska göra det. Ändå ser jag realistiskt på sitt skrivande. Något Nobelpris blir det inte, men redan att man får reaktioner, provokation eller uppskattning, är viktigt.
Vilket är ditt förhållande till husdjur?