MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Åsa Stenwall-Albjerg

Bild: Åsa Stenwall-Albjerg
Namn:
Åsa Stenwall-Albjerg
Född:
20.5.1953
Bosatt:
Esbo
Yrke:
Lärare, leker däremellan författare, vilket är det roligaste.
Utbilding:
Fil. mag. i litteratur
Verk:
  • Den frivilligt ödmjuka kvinnan. En bok om Fredrika Runebergs verklighet och diktning. Natur & Kultur 1979.
  • Hur flickor blir kloka (essäer). Schildts 1987.
  • Den förvirrade äventyraren (essäer). Schildts 1996.
  • Portföljen i skogen: kvinnor och modernitet i det sena 1900-talets finlandssvenska litteratur (essäer) Schildts 2001.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Jag har svårt för att kalla mig författare. Jag är lärare på en folkhögskola där jag leder en skrivarkurs. Jag har skrivit i hela mitt liv. Under min studietid skrev jag min pro gradu om Fredrika Runeberg. Det var under det glada 1970-talet och kvinnorörelsen då man lyfte fram bortglömda författare. Förlaget Natur & Kultur i Sverige fick nys om min gradu och de var intresserade av att ge ut den så jag omarbetade den till en biografi. - Följande bok kom 1988 när jag var mammaledig på Åland. Jag frilansade på radion och hade inget fast jobb. Det går många år mellan mina böcker. Jag har jobbat som lärare hela tiden, även om jag varit tjänstledig i perioder.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Under gymnasiet var det rikssvensk litteratur: Vilhelm Moberg, Harry Martinson, Pär Lagerkvist, Nils Ferlin, mest manliga författare, men också i någon mån Karin Boye och Edith Södergran. Jag tyckte också om en så banal historia som "Borta med vinden". Dostojevskij läste jag vid bara 16, jag vet inte hur mycket jag förstod. På senare år har det varit Sara Lidman, Kerstin Ekman, Göran Tunström. - När det gäller den finlandssvenska litteraturen blir det pinsamt tyst. Tove Jansson upptäckte jag i vuxen ålder, Solveig von Schoultz, Bo Carpelan, Lars Huldén, speciellt hans "Heim-Hem" betydde mycket för mig när jag bodde i Sverige. Karen Blixens livsöde och berättelser fascinerar mig. Poeter som Pia Tafdrup och Tua Forsström talar till mig.
För vem skriver du?
  • För mig är det viktigt att vända mig till en bredare publik. Man skriver för sitt eget nöjes skull. Men man vill också kommunicera.
Hur arbetar du som författare?
  • Jag jobbar som lärare på heltid i två till tre år, sedan får jag stipendium för en termin. Jag är disciplinerad när jag är tjänstledig, det finns inte en obegränsad tid att tränga djupare. Det känns bra med deadline. Jag är inte i första hand intresserad av det biografiska. Jag ser på texten som sådan. Jag har aldrig intervjuat författare. Det är inspirerande att jobba tvärvetenskapligt, blanda sociologi, kulturhistoria, etnologi, psykologi.
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Jag njuter av att läsa ett språk som är bra. Jag kan läsa en dikt från 1800-talet och tycka att det är ljuvligt att via språket se tiden i texten. Eftersom jag jobbar som skrivarkurslärare tycker jag det är roligt att se allt vad man kan göra med språk. Språkkänsla, rytm, valörer, meningsbyggnad är en viktig sak. Jag använder mig mycket av synonymordböcker för att hitta detaljerna, det exakta verbet. - Jag har känslan att språket håller på att raseras på finlandssvenskt håll. Efter att jag hade bott på Åland i fyra år och sedan kom som lärare till Esbo, blev jag förskräckt över torftigheten i språket. Jag kan inte tänka mig ett liv utan språk, utan att tala, skriva.
Vad vill du med ditt författarskap?
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
  • Litteraturen kontra samhället, sambandet där, hur litteraturen reflekterar sin tid och samhället. Könet, hur det är att vara kvinna, men också i mina studier av manslitteratur har jag kunnat använda mig av feministisk forskning. Hur vi präglas av tiden vi befinner oss i. - Närmiljön, det sociala sammanhanget är viktigt. Jag väljer ämnen personligt, det skall vara något som intresserar mig. Det kan vara obelysta infallsvinklar som behandlats för lite och på det sättet kanske man bidrar till någon kunskapsbank. Det är kunskaper som får användas. Jag tror inte jag har sista ordet. Andra får haka på.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
  • Det finns ett oerhört behov av litteratur, även om våra läsvanor kanske har ändrats. Och behovet blir större och större ju mera språket och samhället förflackas och förråas. För oss som minoritet är den givetvis viktig. För tio till femton år sedan såg det mera mörkt ut. Nu har nya människor debuterat, det har kommit nya former och sammanhang. Litteraturen är en livsnödvändighet, ett måste.
Vad ger dig inspiration?
  • Det är när man märker att: wow, här är ett ämne som jag vill skriva om, när det finns en gåtfullhet i texten. Uppenbara texter ger mig inget. Det måste finnas motstånd. Nästa projekt är luddigt, men jag tror att jag är något på spåren, jag vet inte vad, det måste jag ta reda på.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Att fortsätta kunna bibehålla min nyfikenhet och öppenhet. Att jag ska bry mig, finna saker värda att undersökas. Vad gäller heltidsförfattande är det ytterst osäkert om det kan bli det för mig. Att fortsätta kräver arbetsro och tjänstledighet. Man lever upp intellektuellt när man forskar. När man kommer över något, hittar ett annat spår, något som hänger ihop. Man blir alert på ett annat sätt än annars.
Vilket är ditt förhållande till husdjur?
  • Jag är uppvuxen med hundar. Nu har vi inga och har aldrig haft. Men skulle vi ha ett husdjur skulle det vara en hund. Hundar och katter kan charma mig mycket men jag tycker att det är oj så skönt att inte behöva ta hand om dem! Djur väcker sidor hos en som har med liv att göra. Gamla människor har hund för att hålla sig levande.