MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Jan-Christer Wahlbeck

Namn:
Jan-Christer Wahlbeck
Född:
10.7.1948
Bosatt:
Borgå
Yrke:
Utbilding:
Utbildad psykolog från Åbo Akademi 1973. Jobbat som familjeterapeut och som utbildare av sådana, samt som psykolog vid Turun Yliopisto och vid Barnets Borgs sjukhus i Helsingfors. Numera frilanspsykolog och författare.
Verk:
  • Steg på hållplatsen. Söderströms 1977.
  • Bussen stannar bakom hörnet. Söderströms 1979.
  • Mognadens opera. Söderströms 1981.
  • Näckrosor och bränt vatten. Söderströms 1983.
  • Katastrof efter katastrof. Söderströms 1984.
  • Pojken och korpen. Carlsen if 1988.
  • Bilen och lidelserna. Författarnas Andelslag 1991.
  • Huset och luftens musik. Sahlgrens 1993.
  • Har också skrivit teaterpjäsen "Tjänstemannens natt", som fick delat förstapris i Wasa Teaters teaterpjästävling 1994.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Kanske det var för att jag hade tappat bort mig själv. Jag var väldigt aktiv i många saker under studietiden, jag var bland annat med och ordnade den första och sista studiestrejken vid Åbo Akademi. Jag började skriva dikter för att hitta mig själv igen. Intresset för att skriva väcktes redan i gymnasieåldern hos Jan-Christer Wahlbeck. En redaktör vid lokalradion bad till och med den unge Wahlbeck att låta sina dikter läsas upp i radion. Något som Wahlbeck inte gick med på. - Jag tyckte inte att mina dikter höll måttet i jämförelse med världslitteraturen, säger Jan-Christer Wahlbeck, och påpekar att hans första dikter utmynnade ur en olycklig förälskelse.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • Gunnar Ekelöv, som är lyriker, och Rainer Maria Rilke har jag tyckt om. Franz Kafka, och då speciellt hans dikter. Kafka har, precis som jag, skrivit dikter enligt "fyra plus två rader"-modellen. Jean-Paul Sartre har också varit en viktig person.
För vem skriver du?
  • Jag strävar väl i hopp om att ens någon eller några ska vara intresserade av att se bakom de klischémässiga verklighetskulisserna. Vardagen vi lever i har så många dimensioner, säger Jan-Christer Wahlbeck och förklarar att han själv fascineras av "vardagens magi". Wahlbeck har aldrig brytt sig om att dansa efter kritikernas pipor. - Jag har inte fastnat och skrivit det som någon kritiker gillat, eftersom nästa rescension alltid är annorlunda. Som en groda hoppar från blad till blad har jag hoppat från bok till bok!
Hur arbetar du som författare?
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Jag tycker om att kunna prata finska flytande, säger Jan-Christer Wahlbeck. Han tycker de facto så mycket om att jobba på finska att han föredrar att se på svenskan som ett främmande språk. Detta lite ovanliga synsätt på modersmålet ger dock fina möjligheter i författarskapet. - I fråga om språk är tyska också ett språk jag behärskar så väl att jag i ett skede av mitt liv ofta drömde på tyska. Man upptäcker intressanta vinklingar om man har lite distans till modersmålet, och har möjlighet att undvika det rutinmässiga i språket. Fördelen med att jobba på finska är att jag har kunnat reservera svenskan som mitt konstnärliga språk.
Vad vill du med ditt författarskap?
  • Jag vill kartlägga världen och mitt inre. Det är viktigt, livsviktigt, att få kontakt med livets hela skala. Längtan och katastrofer, sammanfattar Wahlbeck med ett skratt och förklarar sig: - Jag vill helt enkelt skriva om vad vi människor längtar efter, och om de större och mindre katastrofer vi råkar ut för.
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
  • Konst överhuvudtaget påminner oss om inre sanningar, då kultur i dag är så mycket lögnaktigt och skenbart. Konsten, inte bara litteratur utan också bildkonst, ger oss en mer bestående grund att stå på.
Vad ger dig inspiration?
  • Jag vet faktiskt inte, jag hör bara när inspirationen knackar på dörren! Förr var det så att inspirationen försvann om jag inte genast "öppnade dörren" och började skriva. Nu verkar den bo i en hundkoja någonstans, den kan vänta i flera år på att jag öppnar dörren. När inspirationen väl infinner sig är det bara att kontrollera när kalendern tillåter skrivande. Och det gör den mestadels under semestertiden.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Min främsta förhoppning är att jag ska kunna pensionera mig från brödjobbet och bli författare på heltid. Själv tror jag att jag kommer att skriva mycket längre än jag håller på med brödjobbet, säger Jan-Christer Wahlbeck nöjt.
Vilket är ditt förhållande till husdjur?