MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Robin Valtiala

Bild: Robin Valtiala
Namn:
Robin Valtiala
Född:
4.1.1967
Bosatt:
Sökö i Esbo
Yrke:
Författare, undervisar i språk
Utbilding:
Fil. mag. (spanska)
Verk:
  • Bakfönster (dikter). Boklaget 1991.
  • Fingerfärg (dikter). Schildts 1997.
  • Kontinent utan väggar: resor i Latinamerika (reseskildring). Söderströms 2000.
  • Långa barn ska spela gamla (roman). Söderströms 2003.

Intervju

Frågorna

Hur blev du författare?
  • Min far Nalle Valtiala är författare och det var delvis trots det jag blev författare - att jag skulle bli det var kanske något som folk väntade sig. - Språk har alltid varit min grej. Man kan säga att jag varken trots eller på grund av mina hemförhållanden blev författare. Jag ritar som en kratta och kan varken spela något instrument eller sjunga. Dessutom passar arbetsprocessen med att skriva mig. Ett tag funderade jag på att bli skådespelare, men då måste man vara skärpt enligt ett visst schema. Som författare är man inte beroende av vissa tidsperspektiv.
Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?
  • I min barndom var det Astrid Lindgren. Jag tycker mycket om böckerna i serien "Heinähattu & Vilttitossu" av Sinikka och Tiina Nopola. De fanns inte i min barndom. Tove Jansson upptäckte jag först som vuxen, och egentligen är hennes böcker också för vuxna. - Som barn läste jag också horribelt skräp som Fantomen. Under tonåren läste jag amerikaner som Anne Tyler och Ernest Hemingway. Hemingway är inte så viktig längre. Bland de svenska modernistiska poeterna gillar jag Elmer Diktonius och Gunnar Ekelöf. José Donoso är en mycket underlig chilenare. Den arabiska poesin och berättartraditionen har gjort starkt intryck på mig. Jag läser mest böcker på andra språk. Tove Jansson har kanske ändå varit viktigast.
För vem skriver du?
  • Jag skriver för mig själv och andra.
Hur arbetar du som författare?
  • Under den mest regelbundna arbetsfasen skriver jag två timmar per dag, medan jag under kvällar och nätter jobbar i huvudet. Jag skriver omkring två sidor i veckan. I början är det ofta en fas då man inte riktigt känner personerna. Man tänker mycket på dem, hur de talar. Ibland kan man upptäcka att de använt helt fel uttryck. Vissa personer kan bli två om de blivit för motsägelsefulla. Jag tycker om att skriva på nätterna. Ibland sitter jag på kaféer. Det tar tre till fyra år att få en bok färdig. Det som man tycker är fånigt blir ofta bra. Det som är oambitiöst är det bästa. Pretentioner syns.
Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?
Vilket är ditt förhållande till språket?
  • Jag tycker inte om diskussionen om huruvida språk eller innehåll är viktigare. De är parallella. Rytmen kan ge innehållet, liksom den intressantaste historia kan blir urtråkig om den berättas tråkigt. Man behöver heller inte gå till överdrift med att vara korrekt; ibland kan man debattera rätt obetydliga saker. Det kan vara saker som om det ska heta den stora eller den store mannen. Språket lär inte dö ut även om man slarvar med enskilda fenomen.
Vad vill du med ditt författarskap?
Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?
  • Barndomen är viktig, vissa miljöer - förorterna, speciellt som de såg ut för några år sedan. Jag har aldrig tyckt att höghus är fula. Jag har aldrig tyckt synd om dem som bor i förorten. Själv har jag gärna bott där. Det är betong, men naturen finns kring all betong. Jag är också intresserad av åsikter och tycker om att låta olika personer komma till tals utan förnumstiga kommentarer från min sida.
Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?
  • Den är viktigare än på många andra ställen. Vi läser relativt mycket, och en av sextio finlandssvenskar har skrivit en bok, sägs det.
Vad ger dig inspiration?
  • Det jag hör. Jag lyssnar mycket på människor. Att bli fruktansvärt arg kan också vara inspirerande. Känsloupplevelser överhuvudtaget inspirerar mig. Det kommer när det rör om.
Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?
  • Att kunna fortsätta. Att skriva en ännu bättre bok nästa gång. Jag hoppas att samhället inte blir så omänskligt att man inte kan syssla med sådant här under drägliga förhållanden.
Vilket är ditt förhållande till husdjur?
  • Jag har inga djur själv, men jag tycker mycket om katter. De är självständiga, de är sådana som inte tigger - ifall de inte är sugna på något. De tigger inte om bekräftelse på samma sätt som hundar. Jag är snarare kattmänniska än hundmänniska och det är också de människor som står mig nära.