MLM - Modersmål, Litteratur och Mediekunskap

Skriv till oss

Bo Carpelan

Namn:

Bo Carpelan

Född:

25.10.1926

Bosatt:

Esbo (sedan 1961)

Yrke:

Författare (har jobbat på bank, bokhandel och bibliotek, konstnärsprofessor 1973

Utbilding:

Fil. mag. 1951 (svensk litteratur, filosofi, historia), fil. dr. 1960 (Gunnar Björling)

Verk:

Böcker
Som en dunkel värme (dikter). Schildts 1946.
Du mörka överlevande (dikter). Schildts 1947.
Variationer (dikt). Schildts 1950.
Minus sju (dikter). Schildts 1952.
Objekt för ord (dikter). Schildts 1954.
Landskapets förvandlingar (dikter). Schildts 1957.
Anders på ön (barnbok) Schildt 1959.
Studier i Gunnar Björlings diktning 1922-1933 (avhandling). Helsingfors universitet 1960.
Anders i stan (barnbok). Schildts 1962.
Den svala dagen (dikter). Schildts 1961.
73 dikter (dikter). Schildts 1966.
Bågen (berättelse). Schildts 1968.
Gården (diktcykel). Schildts 1969.
Rösterna i den sena timmen (roman). Schildts 1971.
Paradiset (berättelse). Schildts 1973.
Källan (dikter). Schildts 1973.
Din gestalt bakom dörren (roman). Schildts 1975.
I de mörka rummen, i de ljusa (dikter). Schildts 1976.
Vandrande skugga (roman). Schildts 1977.
Jag minns att jag drömde (dikter). Schildts 1979.
Dikter från trettio år (dikter). Schildts 1980.
Trösklar/Kynnyksiä (dikter). Kynnys ry. 1982.
Julius Blom Ett huvud för sig (barnbok) Schildts 1982.
Dagen vänder (dikter). Schildts 1983.
Modern finsk lyrik (översättningar). Schildts 1984.
Marginalia till grekisk och romersk diktning (dikter)
Schildts 1984.
Armbandsuret (LL-bok). Schildts 1986.
Axel (roman). Schildts 1986.
Måla himlen, vers för stora och små (vers). Schildts 1988.
År som löv (dikt). Schildts 1989.
Urwind (roman). Schildts 1993.
I det sedda (dikter). Schildts 1995.
Novembercredo (urval dikter 1946-96). Schildts 1996.
Benjamins bok (roman). Schildts 1997.
Namnet på tavlan Klee målade (prosadikter). Schildts 1999.
Ögonblickets tusen årstider (dikter). Schildts 2001.
Diktamina (dikter). Schildts 2003.
Berg (roman). Schildts 2005.
Dramatik
(pjäser för teater, tv och radio)

Intervju

Läs hela intervjun Skriv ut

Frågorna

Hur blev du författare?

Jag lärde känna människor som sysslade med böcker, musik och teater, till exempel Carl-Fredrik Sandelin och Birgitta Ulfsson. Jag började läsa 1936 när jag var tio år. Jag började skriva i övre tonåren och 1946 gav jag ut mina första dikter. Till att börja med betraktade jag skrivandet som en bisyssla. - Jag jobbade som bibliotekarie fram till 1980 och skrev hemma på kvällarna och nätterna, först lyrik, sedan också prosa. Mina lyriska förebilder var många. Under åren 1946-1960 gav jag ut en rad diktsamlingar där jag egentligen ännu inte hade hittat min egen röst som författare. Prosa började jag skriva på 1950-talet.

Vilka böcker och författare har varit eller är viktiga för dig?

Det är sådana mängder att det är svårt att säga. Å ena sidan är det de rikssvenska 1940-talisterna. Å andra sidan är det utländska författare, såsom George Trakl och Wallace Stevens. Också de finlandssvenska modernisterna har haft betydelse. Störst betydelse har kanske ändå tysk och engelsk litteratur haft. Jag läste mycket utländska litterära tidskrifter som ung. Då jag var 20 år 1946 fick jag James Joyces "Odysseus" av mamma och pappa och det blev en viktig bok. Japansk och kinesisk poesi har alltid stått mig nära. Skriva lär man sig genom att läsa mycket, även klassiker.

För vem skriver du?

Jag skriver för en imaginär läsare inom mig själv. Det är också viktigt att vara en bra läsare av sina egna texter, publiken kommer först senare. Jag hoppas jag är tillräckligt personlig och ärlig för att även ha något att säga andra.

Hur arbetar du som författare?

Förut när jag var spänstigare jobbade jag utan problem på kvällar och nätter. Med "Axel" arbetade jag i sexton år. Den boken skrev jag först på små bibliotekskort som jag samlade i en trälåda. Men det var ett speciellt fall. - Dikter kommer till som kortslutningar som jag sedan låter ligga. Senare skriver jag rent dem. Efter 1980 jobbar jag på förmiddagar i två till tre timmar. Jag skriver med kulspets och renskriver på maskin, det är min allmänna rutin. Jag skriver aldrig på dator.

Du har skrivit i de flesta genrer, vilken är din favorit?

Vilket är ditt förhållande till språket?

Det är en komplicerad historia. Jag försöker uttrycka mig så konkret som möjligt. Jag tycker illa om symboler och metaforer. Däremot gillar jag adjektiv, ett måleriskt språk.

Vad vill du med ditt författarskap?

Jag vill känna mig själv bättre. Känna världen bättre.

Vilka är de ämnen du återkommer till i dina böcker?

Relationen mellan människa och natur, och mellan människa och människa. Jag skriver ofta om människor i landskap, rum, hus. Det handlar ofta om ett konkret, bestämt rum där jag bott, eller en bakgård. Mina böcker innehåller ofta beskrivningar av rum, trappor och fönster.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

Den har blivit mindre de senaste åren, vilket beror på tv och video. Men de som läser läser mycket. Ser man på litteraturen i siffror blir man glad. Även om människor läser lite lyrik lånar de mycket böcker på biblioteken. Bara på biblioteken i Helsingforsområdet görs åtta miljoner lån om året, vilket är en fantastisk mängd.

Vad ger dig inspiration?

Den ena plattformen för skrivandet är en levande fantasi. I synnerhet bilder är viktiga för mig. Den andra är minnen, hus, landskap. Man måste vara ärlig mot det man skriver. Man skall inte krångla till det man sett eller upplevt. Ibland när allting rullar, när det bara kommer, känns det som om det inte är jag som håller i pennan.

Vilka yrkesmässiga förhoppningar har du?

Jag är 77 år nu och min förhoppning är att kunna fortsätta skriva böcker och producera någorlunda. Det vore förfärligt om man en dag inte hade något mera att säga. Min självkritik är någorlunda bra, men skulle mitt förlag säga åt mig att det är dags att sluta vore det svårt.

Vilket är ditt förhållande till husdjur?

Oj, de är det bästa, även om vi inte har några husdjur hemma. Mina barnbarn har marsvin, och det hade även mina barn när de var små. - Vi hade också en svart labrador som hette Stella, som jag även skrivit en dikt om. Vi älskade den hunden. Vi tog henne som valp och hon dog när hon var 14 år. Hon var en familjemedlem och en otroligt snäll hund. Inget har ersatt den hunden och vi blir fortfarande sentimentala när vi ser andra labradorer.